Ja som sagt, länge har det varit tyst och tomt här ifrån min sida, har inte orkat eller riktigt prioriterat att blogga sedan Luqas växte och blev större och all tid försvann ju mer aktiv han blev.
Nu är han snart 21 månader och de är mer full fart än man kan ana.
Jag återgick till mitt jobb som personlig assistent i september förra året, och Luqas blev i slutet på augusti inskolad och i min mening världens bästa dagmamma.
Här är jag och min lilla juvel idag :-).

Har ibland så svårt att förstå hur en liten individ kan ge en så mycket kärlek och samtidigt många gråa hårstrån. 
Livet som mamma är så satans underbart. 
Tiden bara springer iväg, lillemannen våran har hunnit bli 10 månader och full i bus och hyss.
Nya upptåg varje dag och ibland hänger man inte med i svängarna, som idag när jag gjorde mig i ordning för BVC besök så hann hann leka med toarullen så allt papper hamnade på golvet 
Mycket pappet blev det på golvet och busungen var överlycklig över vad han åstadkommit.

Det är helt underbart att få följa denna lilla individ i utvecklingen och att få vara med och forma honom till en liten människa.
Livet som mamma är så mycket mer än vad jag någonsin har kunnat drömma om. När man får ett leende på morgonen när han vaknar, när han kommer och gosar när han börjar bli trött och mycket mycket mera. 

Skulle vilja bromsa livet för en liten stund så man hinner med och andas och få ha kvar den lilla bebisen för en stund.
Det går för fort och han är snart inte den lilla bebisen längre.
Tunga ögon efter en jobbig natt med liten. Inte mycket sömn för någon av oss. Nu sover han i min famn medan jag sitter i soffan och tittar på våra bästa år. 
Ska ta en vals med snabeldraken när han vaknat. 
I helgen som kommer blir det dop för våran älskade lilla prins, idag kommer prästen och vi ska prata igenom allting. 
Handling står också på dagens schema. Försöka få så mycket som möjligt klart i tid så slutet på veckan kanske kan bli relativt lugn. Men de kommer säkerligen inte bli så, men det är ett annat problem. 
Hur en sådan liten människa kan få en så glad och varm i hela hjärtat. 
Vad var livet innan du kom och berikande våra dagar med dina skratt, läten och andra äventyr. 
Efter många om och men har jag äntligen lyckats ringa till kyrkan och boka dopet. Så den 30/11 ska våran lilla prins döpas. 
Har fixat med inbjudningskorten så de ska bara postas imorgon och sen ska jag börja kolla upp priser på smörgåstårtor, de kaffe och dricka/saft får räcka tycker jag. Vill inte så med en massa saker över som jag kommer få lov att kasta i slutändan. Smörgåstårta är något som alltid går hem bland alla. 

Imorgon är en av de få dagar då vi ska ställa klocka. Vattenfall har ett planerat strömavbrott imorgon fm och jag jag ingen större lust att sitta hemma då. 
Som tur är ska Maxi hem då så kör hem honom och tar frukost där. 


Fötterna på bordet, dåliga program visas på tvn, barnet sover i sin säng. 
Ja en helt vanlig lördag med andra ord. 
Blir nog en tidig kväll känns de som, men jag borde vika tvätt och plocka. 
Men jag har ingen lust och de är ingen annan som gör de åt mig så de är kvar imorgon också. 
Till middag serverades sallad som jag inhandlade på Ica i deras salladsbuffé, barnet fick lite laxgryta som smakade mums med ett leende. Till pappan i husets förtjusning, då jag inte är nåt jätte fan av lax och undgår de i största möjliga mån jag bara kan. 
En liten bild på vårat charmtroll, solstråle ja kärt barn har många namn :). 

Man slutar aldrig förvånas över hur en del är. Skrämmande och samtidigt jävligt skrattretande. Men man måste väl vara en jävligt intressant människa för en del eftersom vissa fortfarande försöker förstöra med en massa rykten.  
Om händelser som skedde för mer än 5-6 år sedan. Ja herre jisses, samtidigt gjorde det min dag. 
Är det avundsjuka det handlar om eller mår den personen väldigt dåligt?! Det är mina tankar i det hela. 
Tiden går så fort när man har roligt säger man. 
Älskade liten har hunnit bli 5 månader, har haft tanken att skriva ett inlägg så många gånger men tiden har sprungit ifrån mig som vanligt. Men nu så tog jag mig tiden och plitar ner några rader. 

Ja som sagt den 11/5 kom våran Luqas till världen 5 dagar tidigare än beräknat. Förlossningen gick helt super och hade ingen smärtlindring alls på slutet. Och nu förstår jag meningen med livet ordentligt. Att få följa denna lilla människa varje dag och se hur han utvecklas är så underbart. När han sover kan jag titta på honom hur länge som helst och bara le. 
Hur jag och min älskade underbara sambo har lyckats "tillverka" en sådan liten perfekt människa är helt obegripligt <3. 


Jag som skulle bättra mig med bloggandet, nu har det varit tyst och tomt alldeles för länge. Men renoveringen tog lite tid, sen mitt i det åkte jag på jordens envisaste förkylning. Och ja visst jag borde ha all tid i världen som går helt sjukskriven sen slutet på februari. Men konstigt nog så går dagarna fort i alla fall. Och orken räcker inte så länge till att göra saker och ting kan jag lova.

Nej så känner jag för tillfället, fullt upp med renoveringen och så skall man samtidigt jobba och vara gravid.
Kanske inte den bästa kombinationen men det får lov att fungera.
Känns lite sådär att jobba hela denna helg, sambon var ledig i fredags och igår och har slitit som ett djur hemma.
Igår fick han hjälp av sonen i huset, min mamma och hennes karl, så nu finns det golv i köksdelen i alla fall. Tack underbara ni för att ni finns.
Idag ska han fortsätta spackla, slita och förhoppningsvis hinna måla ikväll samt montera ihop köksstommar så att snickarna kan börja sätta upp det imorgon när de kommer igen. Och i värsta fall får jag kliva upp i ottan och fortsätta montera lite stommar imorgon innan snickarna kommer om det inte hinns med allihopa.
 
Tur är att jag bara jobbar måndag kväll och hel fredag i veckan som kommer nu så kanske jag kan göra lite grann jag också, nog för att jag inte kan eller ska göra så mycket.
Ska försöka få en läkartid denna vecka och försöka få en sjukskrivning på 50% till en början, känner att de går inte längre, foglossningen blir inte bättre om man säger så. Stödbältet gör varken till eller från tyvärr.
Och även fast magen är ganska liten så är den ivägen när jag ska hjälpa brukaren med någonting.
 
 
Ja nu är det mycket som händer och är på gång, sitter i skrivande stund och inväntar snickarna som skall vara på inkommande precis när som helst, vi ska nämligen renovera kök, hall och vardagsrum.
Nu ställer ni er frågan varför göra allt på en gång?!
Jo, köket är för litet för oss idag så det skall rivas en vägg in till vardagsrummet och lite så och hallen hänger ihop med alltihopa och det ska läggas golvvärme i både hallen och köket.
Så det är inget litet projekt vi dragit i gång, men därav så tog vi in snickare till att göra det.
Vi har röjt ut allting, ska montera ihop köket när de kommer hem, lägga golv, tapetsera och sätta lister.
Känns som lite mer lagom för oss än att göra allting själva.
 
Ja men sådär ja, nu var de igång och jag ser hur gamla köket blir utburet i bitar. Så förbannde skönt det ska bli!

Vinkat av ett några glada grabbar inklusive min sambo som ska åka och titta på svenska rallyt. Med full packning och glatt humör för de iväg för ett tag sedan. Själv så tillät jag mig att krypa ner under täcket igen. Och hunden var inte sen att ge sällskap. På soffan ligger min underbara lillasyster och snusar och sover. Se vad vi hittar på för skoj att fördriva dagen med. Snålblåst och snö gör att jag tvekar till utomhus aktiviteter, inte så trevligt.

Nu så håller jag tummar och tår över att allt kan återgå till det normala på arbetet då vi fått in en personal till, 
det som saknas nu är lite vikarier som kan hoppa in vid behov.
Så nu kanske man kan få tillbaka sitt liv lite grann och komma tillbaka som människa.
 
Ibland så känner jag att jag inte räcker till, så många man ska hinna med att åka och träffa och ta en fika och försöka få lite tid tillsammans med, visst jag är inte alltid den mest social heller, utan sitter hellre hemma.
Mycket av det har lite att göra med min foglossning.
Men jag är bara en och jag kan tyvärr inte klona mig, jag är väldigt glömsk och glömmer om man pratat om att träffas och ta en fika. Men jag har samtidigt inte bara en sak att hålla koll på heller. 
Så snälla mina vänner, har jag pratat om att vi ska göra någonting, påminn mig kvällen innan om det verkar som att jag glömt det vi bokat in. Jag vill inte ha sura miner tack.
 
Lillgrodan i magen lever om i vanlig ordning, det är lite häftigt att man kan märka av att h*n har fått en liten egen dygnsrytm. Att man i stort sätt vet när de kommer bökas och levas om och när man vet när det kommer vara lugnt.
Magen växer och blir större, senaste veckan har det hänt väldigt mycket på magen.
 
Det är konstigt hur vissa dagar på jobbet kan gå hur segt som helst och man tror aldrig dagen ska ta slut så man få komma hem någon gång, medans andra dagar så tycker man lagom att man hinner komma dit så är det dags att åka hem igen för då har man gjort sina timmar.
 
Och idag är en sån dag som bara svischat förbi och snart är det kväll och då har det inte gjorts nåt speciellt.
Jaja, ska väl vara glad för att det är en sådan dag idag, eftersom att smartskaftet glömde stödbältet hemma, peppar peppar ta i trä så är det än så länge väldigt lugnt, inte känt av någonting nästan, bara när jag sitter lite fel och det har jag mig själv att skylla när det blir så.
 
 
Många arbetstimmar blir det och plånboken blir glad, men det är inte allt i detta läge.
Är för tillfället en för kort på jobbet, så vi är två stycken som ska nu täcka upp sju dagar i veckan
tiderna 9-23.
Så det blir antingen heldags pass eller halvdagar för att lösa av varandra så man kan få nån dag lite då och då och försöka hämta lite krafter.
Och jag då som sagt gravid och foglossning, tackar gud för att stödbältet fungerar och hjälper mig att vara fri från ont i alla fall.
Men det håller inte hur länge som helst, jag börjar redan känna att kroppen är trött och de är väl inte så konstigt, och då har jag inte jobbat många extra pass, utan kollegan har tagit ganska mycket. Och det känns väl lite fel över att jag inte kan ta mer pass än vad jag kan göra i dagens läge.
Men jag vill också kunna fortsätta jobba ett tag till.
 
 
Men fy vad gnällig jag verkar nu, men ibland så måste man.